Oftast känner jag att vi lever i härliga tider. Samhället har tack vare internet blivit mer öppet. Fler kommunicerar och fler människor hittar varandra – tack vare internet. Tillgången till information, kunskap och lärande är bättre än någonsin – tack vare internet.
Det är underbart.
Det är när konservativa, inskränkta värden krockar med de nya som de härliga tiderna får något mörkt över sig.
Jag blev nyligen lite mörkrädd när jag läste om Rysslands nya lagar som reglerar bloggarna. Min branschtidning, Journalisten, rapporterar att det finns paragrafer som riktar sig specifikt mot de sociala medierna i den nya antiterroristlagen som antogs av Duman under våren. Enligt den nya lagen måste bloggare som har fler än 3000 dagliga besökare registrera sin blogg och kan inte använda den som en anonym plattform. Bloggarna får inte heller använda svordomar (!) och kan bötfällas om de brister i sin faktakoll. Böter på upp till 100 000 kronor och en avstängning från bloggen i 30 dagar är ett saftigt straff.
Lagen anses vara luddig och en del skribenter på internet menar att det är svårt att avgöra hur godtycklig bedömningen av bloggarnas ”brott” kommer att bli.
Spontant känner jag att det är en mörk väg vi går mot. Jag har full förståelse för att länder vill komma åt de personer som vill förstöra demokratiska samhällen med extremistiska texter, människor som publicerar barnpornografi och andra hemska, grymma saker. Men att inskränka öppenheten så som Ryssland har gjort är inte ett alternativ. Är det inte bättre att vi alla, kollektivt, bestämmer oss för att börja prata om hur vi vill ha det på nätet? Att vi alla bestämmer oss för att det inte är rätt väg att gå, när vägen leder till restriktioner.
Under den senaste månadens översvämningar på Balkan blev uppståndelsen stor i de sociala medierna. Många rapporterade om hjälpen som skickades till de drabbade och människor samlades på Facebook kring rapporteringen för att veta hur det har gått med deras nära och kära. I Serbien har nu tre personer åtalats för uppvigling efter att de spritt rykten som senare visat sig vara osanna på Facebook. Tre Facebookstatusar som alltså inte var faktakollade, enligt den ryska principen.
Hur ska man i detalj kunna reglera de sociala medierna, det vill säga människors kommunikation på nätet? Vem ska säga vad som är okej och vad som är olagligt?
Ska det vara politiker som utgår från egna intressen eller ska det vara ett samhälle som kollektivt bestämmer sig för hur vi ska bemöta varandra och informationen på nätet?